En helg i Auckland

Sångaren i Coldplay: "If you love me, won’t you let me know?"
Jag: "Yes! Yes! Yes. Lead singer of Coldplay, I love you."

Det här är berättelsen om mig, Robin, Coldplay och Auckland. Vi kan kalla den ”helgen då jag mötte min blivande man (vid namn Sångaren i Coldplay)”. Men låt oss börja från början..

På torsdag eftermiddag smet jag tidigt från skolan (visst börjar jag bli en riktig rebell?) för att hinna med bussen till Auckland. Robin väntade hemma i min lägenhet som en riktig hemmafru med packade väskor och matsäck inköpt på Subway. Efter en 2-timmars bussresa som vi ägnade åt att prata (vårt ”konstiga” språk genererade en hel del blickar från medpassagerare) var vi framme i Auckland, checkade in på vårt hostel och fortsatte sen till Vector Arena för vad jag sett fram emot i evigheter – Coldplaykonserten! Det var en helt underbar kväll. Jag var i min egen lilla värld, dansade och sjöng med och blev hjälplöst förälskad i den oförskämt snygga Sångaren i Coldplay (vid det laget visste jag inte hans namn) som är sanslöst begåvad, har fantastiska desperata blå ögon, lockigt rufsigt hår och var klädd i den hetaste jackan jag sett (arméinspirerad). Jag bestämde direkt att han och jag ska gifta oss. Robin var också i en egen värld – han försökte med jämna mellanrum störa min fullkomliga lycka med lösryckta fraser som ”de har 42 movingheads!” (tydligen remarkabelt) och ”titta på lasrarna!” och ”coolt – de har projicerat en bild i bollarna” (ja, tänk vad man kan göra med ny teknik). Sammantaget – det var (på många sätt) en helt fantastisk konsert. (Se recension:http://www.stuff.co.nz/entertainment/2275039/Gig-review-Coldplay-in-Auckland)

Fredagen (då jag skolkade) spenderade vi med att vandra runt i Auckland och upptäcka staden på vårt egna, inte alltför ambitiösa sätt. Vi gick en runda på University of Auckland’s city campus, beundrade konst på Auckland Art Gallery, drack kaffe på ett mysigt kafé, satte oss längst ute på piren i hamnen och shoppade lite. På kvällen tog vi det lugnt och satt i flera timmar på Starbucks. På lördagen samlade vi kraft nog att ta färjan ut till Rangitoto Island (ca 25 min båtfärd utanför Auckland) som är en vulkanisk ö och ett naturreservat. Där vandrade vi en fyratimmarsrunda (jag i vita skor med kilklack och öppen tå – utan konkurrens de mest opraktiska skorna på hela ön) och hann bli riktigt solbrända i den starka nyazeeländska solen (vad har de gjort med sitt ozonlager?!) eftersom solkrämen låg kvar i väskan på hostelet. Vi hann med en fika på Gloria Jean’s coffee, som tydligen är Australiens svar på Starbucks, innan vi började göra oss i ordning för kvällen. Vi hade nämligen bokat bord på Orbit, en restaurant som ligger på 186 meters höjd i SkyTower – och som till råga på allt långsamt snurrar runt för att man ska få se det bästa av utsikten. Jag var naturligtvis vettskrämd av utsikten (höjdrädd) och av det faktum att delar av golvet på observationsplanet i SkyTower var gjort av glas. (Titta på bilden av mig när jag under stor fruktan går över en av dessa glasskivor. Det är en autentisk rädsla som speglas i mina lyfta händer och min skrikande mun.) Trots stor frustration (höjdrädsla har inget med logik att göra) var det en mycket lyckad kväll som avslutades med 50centsglass på McDonald’s – classy från början till slut ;)

Rangitoto Island

SkyTower

Utsikt från SkyTower (här på 182 m höjd)

En vettskrämd Sofia

På söndagen lyxade vi till det med en mysig frukost på det kafé där Robin hävdar att han skulle varit stammis om han bott i Auckland. Jag satte guldkant på vår tillvaro genom att berätta om hur min framtid med Sångaren i Coldplay ser ut (han ska komponera sånger till vårt bröllop, ingångsmarchen ska – makabert nog – bli Death and All His Friends (men bara mellanspelet), och på kvällarna ska jag sitta bredvid honom på pianopallen och beundra hans begåvning medan jag drar händerna genom hans pojkaktigt busigt lockiga hår). Robin blev förvånansvärt nog trött i öronen av detta, och påminde mig om att jag har ett reellt förhållande (va? haha) med någon som faktiskt vet att jag existerar. Vi ägnade förmiddagen åt att sitta på parkbänkar och läsa bok (jag) eller lyssna på musik (Robin) och sen tog vi bussen tillbaka till Hamilton strax efter ett.


På söndagkvällen gick vi till en trevlig kyrka i centrala Hamilton (Gateway) och sen gjorde jag lite efterforskningar om min blivande man och fick till min stora fasa reda på att Sångaren i Coldplay (1) har ett namn: Chris Martin (så långt allt väl), (2) är gift!! Skit också (3) med Gwyneth Paltrow av alla människor (det kallar jag konkurrens) och dessutom (4) har två barn (5) som heter Apple och Moses (mammas kommentar: ”det blir ju extra roligt på svenska – det låter som äpplemos!”; tack mamma!). Så just nu vet jag inte hur det ska bli mellan mig och min vackra själsfrände..

Hur som helst, tack Robin för en supertrevlig helg och ni andra, som inte har ”been there, done that, got the photo” – njut av bilderna!:) Jag kommer snart med mer information om min dag på Waikato Hospital med min fantastiska handledare Jamie samt min och Robins upplevelse av Balloons over Waikato. Ses!