För mig var det en väldigt lärorik kväll och Shaun fick tålmodigt förklara reglerna för mig. Det går tydligen ut på att bollen ska nudda marken på en gräsplätt bakom två pinnar, på motståndarnas planhalva, för då får man poäng. Men man får aldrig kasta bollen framåt, däremot får man springa med den (tills någon i motståndarlaget tacklar ner en på marken) eller kasta den åt sidan, men det måste vara exakt 90 grader annars räknas det som framåt. Spelarna var breda som ladugårdsdörrar (jag frågade Shaun om de hade något skydd under tröjorna eller om de verkligen hade så breda axlar) och spelet verkade väldigt våldsamt och primitivt. Det allra roligaste var (1) att en kille högt uppe i en lyftkran med jämna mellanrum drog igång en motorsåg för att störa kastaren inför viktiga kast och (2) något som heter ”scrum”: flera rugbyspelare ställde sig med ansiktena mot varandra (mot motståndarna alltså) och böjde sig framåt i 90 grader för att sedan knuffa mot varandra med axlarna, och vinnarlaget fick börja med bollen. Detta tyckte jag såg jätteroligt ut. Även Shaun tyckte det var lite roligt när jag frågade, ”why are they bending over like that?” Här kommer bildbeviset på att jag faktiskt närvarade vid detta sportevenemang.
söndag 5 april 2009
Min första rugbymatch
Jag vill dela med mig av den häpnadsväckande nyheten att jag har gått på en rugbymatch – dessutom på eget initiativ. Jag frågade Shaun för någon vecka sen om vi kunde gå på ett rugby game och han tittade stumt på mig i några sekunder (”hm.. är detta min flickvän?”) innan han helt enkelt sa ”ja”. Och i lördags var det dags. Jag klädde mig snyggt men förståndigt i jeanskjol, leggings, många tröjor, skinnjacka och stövlar (det blir nämligen riktigt kallt här på kvällarna) och packade förutseende nog ner fingervantar i väskan. (Tänka sig att när mamma gav dem till mig skrattade jag och sa att jag inte ville ha dem, för det är ju varmt i Nya Zeeland. Om jag bara hade vetat då vad jag vet nu..!) Sedan bar det iväg till Waikato Stadium, där Waikatos Chiefs mötte Lions från Sydafrika – och till Hamiltons stora glädje var det Chiefs som vann.
För mig var det en väldigt lärorik kväll och Shaun fick tålmodigt förklara reglerna för mig. Det går tydligen ut på att bollen ska nudda marken på en gräsplätt bakom två pinnar, på motståndarnas planhalva, för då får man poäng. Men man får aldrig kasta bollen framåt, däremot får man springa med den (tills någon i motståndarlaget tacklar ner en på marken) eller kasta den åt sidan, men det måste vara exakt 90 grader annars räknas det som framåt. Spelarna var breda som ladugårdsdörrar (jag frågade Shaun om de hade något skydd under tröjorna eller om de verkligen hade så breda axlar) och spelet verkade väldigt våldsamt och primitivt. Det allra roligaste var (1) att en kille högt uppe i en lyftkran med jämna mellanrum drog igång en motorsåg för att störa kastaren inför viktiga kast och (2) något som heter ”scrum”: flera rugbyspelare ställde sig med ansiktena mot varandra (mot motståndarna alltså) och böjde sig framåt i 90 grader för att sedan knuffa mot varandra med axlarna, och vinnarlaget fick börja med bollen. Detta tyckte jag såg jätteroligt ut. Även Shaun tyckte det var lite roligt när jag frågade, ”why are they bending over like that?” Här kommer bildbeviset på att jag faktiskt närvarade vid detta sportevenemang.
För mig var det en väldigt lärorik kväll och Shaun fick tålmodigt förklara reglerna för mig. Det går tydligen ut på att bollen ska nudda marken på en gräsplätt bakom två pinnar, på motståndarnas planhalva, för då får man poäng. Men man får aldrig kasta bollen framåt, däremot får man springa med den (tills någon i motståndarlaget tacklar ner en på marken) eller kasta den åt sidan, men det måste vara exakt 90 grader annars räknas det som framåt. Spelarna var breda som ladugårdsdörrar (jag frågade Shaun om de hade något skydd under tröjorna eller om de verkligen hade så breda axlar) och spelet verkade väldigt våldsamt och primitivt. Det allra roligaste var (1) att en kille högt uppe i en lyftkran med jämna mellanrum drog igång en motorsåg för att störa kastaren inför viktiga kast och (2) något som heter ”scrum”: flera rugbyspelare ställde sig med ansiktena mot varandra (mot motståndarna alltså) och böjde sig framåt i 90 grader för att sedan knuffa mot varandra med axlarna, och vinnarlaget fick börja med bollen. Detta tyckte jag såg jätteroligt ut. Även Shaun tyckte det var lite roligt när jag frågade, ”why are they bending over like that?” Här kommer bildbeviset på att jag faktiskt närvarade vid detta sportevenemang.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, jag försökte ju förmedla att det kan bli kallt därnere framåt april, både tröjor och vantar kan vara bra att ha, men det såg förstås din kloka mor till...
SvaraRaderaGrattis till rugby-premiären, men om du verkligen vill prova på och se något obegripligt, gå på cricket - då förstår man verkligen ingenting!