The best weekend ever

Den 6 februari är Nya Zeelands nationaldag (Waitangi Day) och eftersom det är en helgdag blev denna weekend en "long weekend" (som jag ytterligare förlängde genom att ta ledigt på måndagen:). Jag tog tillfället i akt att lära känna mina nya flatmates Shaun och Jaimie genom att följa med dem till södra delen av nordön, dit deras mamma nyligen flyttat. På torsdagseftermiddagen startade vi den åtta timmar långa bilfärden söderut och vi var framme i Martinborough strax efter midnatt utan några större missöden. En rolig parentes är att Jaimie blev stoppad av polisen i en liten byhåla där man inte ens trodde att det fanns poliser, varpå hon väckte Shaun som sov i baksätet för att berätta detta (han är ju själv polis) och han trodde henne inte förrän vi faktiskt stannade bilen och ett polishuvud dök upp utanför fönstret. Jaimie som är världens artigaste och mest väluppfostrade människa skötte sedan situationen snyggt: ”Good evening, police officer, how are you?”. Roligast var när polisen frågade om hon hade druckit och hon käckt svarade ”not tonight” och blåste i breathalyzern (självklart nykter) med ett trevligt leende. Jag fortsatte skratta hela vägen till Martinborough. Väl framme i denna lilla landsortsstad mitt i ett vindistrikt blev vi välkomnade av Shauns och Jaimies mamma, som är hur gullig som helst, och sen stupade vi i säng.

På fredagen gick vi på hästkapplöpning, som är en stor grej i Nya Zeeland. Jag och Jaimie klädde upp oss som sig bör i klänningar och hårprydnader, och sen hade vi en jättetrevlig dag som inkluderade picknick, vin från trakten, lite spelande på hästar (förlust av motsvarande 30 kr), spray-on-tatueringar, en tur på ett miniatyrtåg för barn och raggningsförsök från fulla pojkar från grannstaden. Vädret var perfekt och eftersom Jaimie insisterade väldigt starkt blev jag tvungen att använda massor av solskyddskräm (Thomas, du har så rätt i att nyazeeländare är besatta av solskyddskräm!). Kvällen spenderade vi på stadens hotell/restaurang, som drivs av Jaimies och Shauns morbror och moster, med att äta en god middag och dricka vin.

Hästarna (jag lyckades fånga dem på kortet på tredje försöket)

Tauherenikau horse races

På lördagen var det dags för Martinborough Fair, en stor marknad för hantverk och konst, som hålls två gånger om året i Martinborough. Jag och Jaimie vandrade runt där och köpte glass och solglasögon. (Tro det eller ej, men de dansande indianerna var faktiskt där! Exakt samma dansande indianer!) När vi sedan blivit utmattade av hettan gav vi oss iväg till floden för att bada, ha picknick och (jag och Shaun) tävla i rock tower building som slutade med en överlägsen vinst för mig. Efter dusch och ombyte gav vi oss iväg till Martinborough Hotel för mat, vin och underhållning (morbrorn/hotellägaren hade gett oss biljetter till en föreställning med två berömda nyazeeländska artister: en komiker och en poet). Jag satt bredvid Shaun hela kvällen; vi pratade om allt möjligt (det visade sig att han är en alldeles underbar person) och han sammanfattade dikterna ibland när jag inte förstod allt som sas. Kvällen mynnade ut i att vi alla tre (Jaime, jag och Shaun) följde med hem till de två lockiga, skönsjungande och unika bröderna Nick och Jamie och helt enkelt hade väldigt trevligt tills vi vandrade hem framåt morgonsidan.

Jag och Jaimie på Martinborough Fair

På söndagen gjorde jag, Jaimie, Shaun och deras två halvbröder Tom och Jack en utflykt till kusten för att titta på sälar och vandra de 400 trappstegen upp till en charmig fyr. Havet var alldeles turkost och väldigt vackert, men vi nöjde oss med att bada fötterna och kasta macka. Hela vägen dit och hem fick jag sitta i baksätet mellan pojkarna eftersom de började slåss inom 5 min om de inte var separerade – de var hur söta som helst.

The Pacific Ocean

Sälarna!

Castle Point Lighthouse i Wairarapa

På måndagen var det sedan dags att packa ihop och säga hejdå till hela släkten Ashe för att påbörja hemresan. Vi stoppade flera gånger på vägen eftersom Shaun och Jaimie ville visa mig points of interest. Framåt tiotiden på kvällen var vi hemma igen (det känns faktiskt som hemma redan) efter en helt underbar helg.

Windmills (en av sevärdheterna)

Jag och Shaun