The Melin’s are in town

Förra fredagen var det äntligen dags för mig att få träffa min älskade familj igen. I och för sig hade det bara gått tre veckor sedan jag hade tagit farväl, och om jag hade stannat i Linköping hade jag antagligen ändå inte hunnit träffa dem på den tiden, men bara för att jag är så långt borta var det såklart en speciell känsla. På fredagkvällen ramlade de in i min nyazeeländska bostad lika underbara som alltid. Det blev ett allmänt kramkalas och framför mina fötter lades offergåvor i form av parfym, halsband, extern hårddisk, regnjacka, adapter och annat livsnödvändigt. Efter att familjen fått hälsa på Shaun (i polisuniform – hett!;) så gav vi oss av till restaurangen Tables on the River där vi firade pappas 45-årsdag (som inträffat några dagar tidigare) med en fin middag. Vi passade också på att smida planer för den närmaste tiden, eftersom jag hade fått lov att ta 5 dagar ledigt från forskningen för att utforska Nya Zeeland med min familj (en annan slags forskning, som inte involverar mushjärnor:).

På lördagen gjorde vi en dagsutflykt. Vi besökte Rainbow Springs där vi tittade på kiwifåglar, andra fågelarter, ödlor, en jätterolig anka (eller hur mamma?), olika fiskar och så en massa träd och växter som är speciella för Nya Zeeland. Sedan åkte vi vidare till Rotorua, som är en stad som ligger i ett svaveldoftande område med s k geotermisk aktivitet, vilket betyder att där finns gejsrar, varma källor och bubblande lerpölar – sådant som vi turister tycker om att uppleva och ta kort på. I Whakarewarewa såg vi den berömda Pohutugejsern innan vi åkte vidare till den mysiga hamnstaden Tauranga, där vi vandrade runt på stan och drack kaffe på Starbucks. Jag lyckades trots pressande tidsbrist shoppa en väldigt snygg turkos klänning till Johans student i sommar, vilket är en hedervärd insats enligt mig själv. På kvällen följde jag med Shaun till ett Valentine’s party hemma hos hans kompis.

Johan och jag framför en onaturligt stor (och inte levande) kiwifågel

Fötter doppas i den oväntat varma poolen i Rotorua

The Pohutu geyser, Whakarewarewa (säg det snabbt 5 ggr i rad!)

På söndagen gjorde den melinska familjen en utflykt till Coromandel, en halvö på östkusten av nordön. På vägen passade vi på att stanna vid Karangahake Gorge där vi vandrade runt i skogen, balanserade på järnvägsspår, gick över hängbroar och trevade oss fram i komplett kolsvarta tunnlar i berget. Förr i tiden utvann man malm ur berg i området, och försökte sedan rena fram värdefullt guld ur detta. Nästa aktivitet var en picknick på stranden i Whitianga och vi passade på att sola lite i det vackra vädret. Efter detta åkte vi till Hahei, varifrån vi gick en vandringstur till den s k Cathedral Cove som enligt guideboken är en ”dramatisk, katedralformad hålighet som skär genom en hög vit udde” och som man kan gå igenom när det är ebb. Det var väldigt vackert när man väl kommit fram och helt klart värt gångturen. Slutligen åkte vi till Hot Water Beach, en strand där det finns underjordiska varma källor som gör att man gräva sig en egen liten pool i sandstranden som fylls underifrån med vatten som kan vara alltifrån ljummet till alldeles brännhet (som bevis på detta brände jag mina fotsulor när jag försökte stiga ner i en pool som redan var grävd).

Den roligaste incidenten på Hot Water Beach inträffade när pappa tog tag i uppgiften att hyra oss en spade i den lilla turistbutiken vid stranden: efter att ha valt en spade gick pappa runt i hela butiken och letade efter någon som var anställd för att kunna betala de 5 dollar som spadhyran kostade – han ställde sig till och med vid kassan och ropade ”HELLO” men allt var förgäves. Till slut tog han med sig spaden och började gå därifrån, låt oss säga med avsikten att betala i efterhand istället. Då kommer en kvinna gående med ett barn på armen och frågar honom, ”Did you want to rent the spade?”, men pappa som är uppslukad av sitt brott svarar inte, så hon upprepar frågan, varpå pappa rebelliskt och gangsteraktigt svarar: ”Are you talking to me?”. Jag dör av skratt blandad med pinsamhet. (Pappa försöker i efterhand rättfärdiga sin kommentar med att kvinnan som jobbade i butiken hade solglasögon, och att han alltså inte kunde se om hon faktiskt tittade på honom, men faktum kvarstår att han framstod som en riktig gangster:)

Paus på vägen ner till Cathedral Cove

Stranden vid Cathedral Cove

Cathedral Cove (själva tunneln, som kortet är taget igenom)

Jag och Johan värmer upp oss i den varma pölen på Hot Water Beach
medan pappa jobbar hårt med spaden som han rättfärdigt betalat för

Efter denna trevliga söndagsutflykt åkte vi hem – jag till mig och de till sitt hotell – och gjorde oss färdiga för att ge oss ut på en lite längre resa på måndag morgon. Mer om detta i nästa inlägg. (Så mycket att skriva, så lite tid! Vi hörs snart igen!)