En svensk blondin

Ibland uppfattas jag som smart (kanske för att jag är en pluggis som går läkarprogrammet), men rent biologiskt är jag ju en svensk blondin, med en förmåga att ibland säga och göra saker som andra människor tycker är extremt underhållande. Jag är redo att offra min image, bjuda på mig själv och dela med mig av några roliga incidenter som hänt sedan jag kom till Nya Zeeland. Här kommer en samling citat från mina ”blonda moments” samt lite roligheter från andra människor i min närhet.

THE ENGLISH SPEAKER. Samma kväll som jag flyttade in i min nuvarande lägenhet åkte jag och Jaimie för att hämta en byrå hos hennes bästa vän Hannah. Hannah hade blivit förvarnad om att den nya rumskompisen var svensk, men hade inte riktigt förstått vilken språklig nivå jag låg på, så hon ansträngde sig för att vara tydlig så att utlänningen skulle förstå. ”Hello. How ARE you?” sa hon så tydligt att man hade kunnat läsa på hennes läppar. Jag tänkte att hon verkade vara lite udda men ville vara trevlig tillbaka, så jag svarade: ”I’m good, thank you, how are you?” varpå Hannah överraskad och klentrogen vände sig till Jaimie och skrek, som om det hade varit en världsnyhet: ”She speaks English!” (Jag och Hannah har tagit oss över denna pinsamma introduktion och kommer bra överens idag.)

I’M A VEGETARIAN. Efter en utekväll med några kompisar till Jaimie och Shaun kom vi tillbaka till lägenheten vid två eller tre på natten, hungriga och glada som man oftast är när man kommer hem på morgonsidan. Vi började småäta och lyssna på musik, så samtalet handlade om båda dessa ämnen. Kieran, som bor granne med oss, sa eftertänksamt: ”How about a bit of Meatloaf (=köttfärslimpa)?” Jag måste ha gett honom en konstig blick, för han tittade på mig och sa, ”what’s wrong with Meatloaf?” (Nu har det nog framgått att han pratade om artisten Meatloaf och jag tänkte på maträtten meatloaf), så jag svarade ”Well, I’m a vegetarian” – varpå alla i hela rummet brast ut i gapskratt. (De kommande två veckorna fick jag varje dag höra kommentarer om att jag är vegetarian och hur begränsande det är för min musiksmak.)

CITY OR TOWN? I Nya Zeeland har man en väldigt intressant indelning av städer i större (cities) och mindre städer (towns), som i princip innebär att allt som är större än Fjugesta är en storstad (okej, det var elakt, men de drar gränsen vid ett väldigt lågt invånarantal). Så en kväll när vi åkte bil hade jag av intresse en omfattande utfrågning om vilka städer som räknades som cities: ”Is Hamilton a city?” ”Is Christchurch a city?” Kanske lite onödigt med tanke på att i princip varenda håla är ett city, men Shaun och Jaimie höll ut tills jag helt oskyldigt frågade den till synes urdumma frågan: ”Is Queens-TOWN a city?” (Svar: gapskratt, ”If it was, do you think they would change the name to Queens-CITY?", mer skratt.)

HER MAJESTY – OF ENGLAND! Häromkvällen frågade jag Shaun om Nya Zeeland är en monarki, och han svarade ja, de har en drottning, nämligen Queen Elizabeth – of England! Jag trodde han skämtade med mig och vägrade tro honom ända tills jag kunde läsa på Wikipedia att Nya Zeeland, som är en gammal brittisk koloni (som fortfarande har kvar en massa brittiska drag) fortfarande är en s k konstitutionell monarki under det brittiska samväldet. Är de så stolta att de blivit koloniserade av britter att de väljer att behålla deras styre? Vilken imponerande självständighet. Detta bringade också fram tanken att om jag, som jag en gång i tiden planerade, hade lyckats gifta mig med en av de engelska prinsarna, så hade jag kunnat få inte bara hela det brittiska kungariket utan samtidigt blivit drottning av Nya Zeeland!! (Hmm.. tål att tänkas på.)

ÅLDERSDILEMMAT. Den 4 mars fyllde min lillebror Johan 19 år, och eftersom Shaun som är 1.5 år yngre än mig inte blir 20 förrän om tre veckor så har jag nu en pojkvän lika gammal som min lillebror (observera att de inte är födda samma år!). Detta påpekade jag för Shaun, som inte var sen att börja reta mig: ”That’s so weird. You’ve got a boyfriend the same age as your little brother!”, så jag svarade genast “I know – I’m going to have to get rid of him.” Shaun besvarar detta med att leende säga: “How are you going to do that? He’s your brother for life!”

FÖRHÅLLANDESTATUS. Min handledare Greg delar med sig av sin egen teori om varför jag, till skillnad från resten av världen, inte har facebook: ”Sofia doesn’t have facebook because her relationship status changes so rapidly that it’s impossible to update it. Facebook can’t keep up with it.”

OMGIVEN AV VATTEN. Jag och Robin har precis tagit oss upp till den högsta punkten på Rangitoto, en vulkanö utanför Auckland, och jag beundrar utsikten med kameran i högsta hugg. Helt fascinerad utbrister jag: ”Men titta vad coolt, det är vatten på båda sidor!” Robin tittar chockat på mig innan han förstår att jag menar allvar, och säger sedan med en röst som tydligt talar om att han äger mig: ”Det är det som brukar definiera en ö.”

SENSE OF DIRECTION. Logan och jag går längs en gata i Hamilton och han ska förklara vart vi är på väg: ”Can you see that orange roof on the right-hand side?” Jag svarar nekande för allt jag kan se är ett turkost tak, och han säger att jag kanske är för kort för att se dit bort. Sedan tänker jag efter en stund, omvärderar väderstrecken och tittar över på den andra sidan (som vissa skulle kalla höger sida) där ett orange tak syns mycket tydligt: ”Oh, is that the right-hand side?!”

UPPDATERAD? Jaimie (min flatmate) kommer hem från jobbet och berättar engagerat: ”Today I heard that people still die from cancer. I was so surprised! Didn’t we find a cure for cancer ages ago?” (vad kan jag säga? det finns inte ord.. jag är fortfarande stum) Senare samma kväll frågar hon helt oskyldigt sin plastpappa Steve: “Was there a war on in 1945?” vilket får mig att undra hur någon kan ha missat detta faktum: var det inte ett världskrig? Fast det kanske inte drabbade Jaimies egna lilla universum;)