Feijoa

Eftersom jag är en sann fruktälskare tar jag alla chanser att upptäcka nya exotiska favoritfrukter, och Nya Zeeland har visat sig vara en bra en bra plats för detta. Inte nog med att kiwi finns i mängder (och dessutom är jättebillig just nu) och att min handledare Greg tar med sig passionsfrukt från sin trädgård till lunchrummet– jag har just upptäckt en ny frukt som heter feijoa. Feijoa kommer ursprungligen från Sydamerika men är väldigt vanlig i nyazeeländska trädgårdar. Tydligen mognar feijoa väldigt snabbt och blir sedan dålig ganska snabbt, så det gäller att passa på att njuta den korta tid som det är högsäsong (nu alltså). Man äter inte skalet utan bara fruktköttet, som är gulgrönt och lite geláktigt, och de mjuka ljusa kärnorna. Frågan är då hur man äter feijoa, och jag har fått lite olika förslag – allt från att skära av toppen och primitivt suga ut det slurpiga innandömet till att skära itu frukten på mitten och civiliserat äta fruktköttet med sked. (Jag väljer förstås det sofistikerade sättet.) Hur som helst är det jättegott, så jag rekommenderar er att söka igenom fruktdisken på ICA eller Willys (feijoa kallas också vild guava eller ananasguava) så ni också kan bli en erfarenhet rikare!

PS. Idag har jag och Logan färdigställt det första utkastet till min vetenskapliga artikel och skickat den till Jamie (handledare, anestesiolog, professor, forskare, geni;) för feedback. Jag är extremt stolt över min insats (fast jag har fått mycket hjälp från Logan) och vi var så nöjda med resultatet att vi gjorde en high five där vi satt framför datorn mitt i fysiklabbet :)