No man is an island

Under veckan som gått har jag lyckats köpa en cykel (med stor hjälp från min snälla handledare Greg) och flytta till Frankton som är en annan stadsdel i Hamilton. (Om nån vill ha min adress för att skicka vykort eller något annat trevligt så är det bara att fråga!:) Nu bor jag på Queens ave i ett litet hus med 3 sovrum, tillsammans med 19-årige Shaun som är polis och hans 22-åriga syster Jaimie som är sekreterare åt en advokat, båda är supertrevliga. Även om det känns lite konstigt att plötsligt sova i en ny säng så har jag en känsla av att det här faktiskt kommer att bli bra i slutändan. (Och om det inte blir det får jag fortsätta min zigenarkarriär och flytta vidare.) Jämfört med var jag bodde tidigare så är det här huset mycket lugnare, nyare, finare, fräschare och framför allt renare! Igår lagade jag faktiskt min egen middag i det mysiga köket här, vilket jag tror är ett trivseltecken (tror det är mitt första ordentligt lagade mål mat sen jag kom till Nya Zeeland). Och så är det mycket närmre till stan, vilket är smidigt för en shopaholic som mig!

Forskningsmässigt har det dock varit en ganska tuff vecka. Våra försök har inte riktigt gått som vi har tänkt oss; vi mäter elektrisk aktivitet i små skivor av mushjärna, och de senaste dagarna har vi haft jättesvårt att hitta denna elektricitet i hjärnbarken, utan att ha någon aning om vad som är fel. Being a scientist can be tough.. Men det är väl sådant som kan hända – forskning handlar ju om att upptäcka nya saker, och då kanske det inte alltid blir som man planerar. Nu är det ju i alla fall helg, så jag tänker inte gå och gräma mig över detta.

Idag har jag hittills hunnit med en springrunda runt Hamilton Lake, som ligger väldigt nära mitt nya hem, och en vandring på Frankton Market tillsammans med Jaimie. Det var väldigt varmt och fullt av folk, och där fanns kläder, friterad mat, grönsaker, krimskrams och fjäderprydda indianer som dansade och sjöng. Jaimie blev helt överväldigad av indianerna eftersom hon inte trodde det fanns indianer i Nya Zeeland (haha, gulligt) så vi tog en massa kort på dem. Nu är jag tillbaka i huset för vattenmelon, lunch och lite läsande, sedan ska jag följa med Sabine som ska tatuera sig i eftermiddag och ikväll ska jag och Jaimie gå ut. Igår påstod hon att ”there are lots of hot guys in Hamilton” och att det är på nattklubbarna de håller till – upp till bevis!

Till sist en liten reflektion om hur det är att stå på egna ben i den stora världen. När man är ensam och så långt hemifrån som jag är kan man lätt föreställa sig att vissa problem kan uppstå. Jag tänkte nog att det jobbigaste skulle vara t.ex. att ordna med visum, öppna ett nytt bank­konto, hitta någonstans att bo, hitta vänner, förstå den nyazeeländska dialekten, veta vad jag skulle göra på universitetet, lära mig hitta hem… (listan kan fortsätta i all evighet). Men trots alla dessa potentiella problem så har jag upptäckt att det som är allra svårast med att vara ensam är att smörja solskyddsfaktor på ryggen. Hur man än gör kan man liksom inte komma åt ordentligt när man bara är en person. Jag vet inte om det är komiskt eller sorgligt, men det betyder väl bara att ingen människa är en ö. Mycket kan man klara själv, men till priset av en röd, skavande och flagande stackars rygg.

Over and out.