Weekend trip: trekking, Napier och bad med delfiner

När jag kommit hem från universitetet på fredagkvällen började jag och tre av mina rumskompisar (Sabine, José och Amro) med kort varsel planera för en weekend trip. Planen: tillbringa lördagen med att vandra en 8-timmars vandringsled i Tongariro National Park, en stor nationalpark med tre aktiva vulkaner, för att fortsätta på söndagen till kuststaden Napier och vidare till Mahia Beach, en strand där vi hoppades få träffa den lekfulla delfin som sägs hålla till där.

Kl. 05:00 på lördag morgon började vi färden i Josés stora bullriga bil (”the tractor”) och var framme i Tongariro vid åtta. Klockan hann bli tio innan vi började vandra den 17 km långa leden som kallas Tongariro Crossing och sägs vara den bästa endagsvandringen i Nya Zeeland. Jag kände mig som en riktig friluftsmänniska i gröna shorts, förståndiga skor och med massor av solkräm. Själva vandringen var ganska ansträngande eftersom vi gick uppför berg, nedför kullar, runt sjöar och genom en bit skog – men det var helt klart värt det för den fantastiska utsikten! Och vädret var perfekt: varmt och soligt. Efter den långa trekkingen var jag helt slut både i kroppen och i huvudet (eftersom Amro envisades med att tala konstant under hela vandringen) och vi återvände till en camping där vi lagade mat och gick och lade oss tidigt.

The trekkers: Jag, Amro, Sabine och José

Frilufts-Sofia ;)

En av de tre aktiva vulkanerna

En turkos, svaveldoftande sjö i nationalparken

Amro, jag och José utanför den trogna traktorn

På söndagen – ytterligare en solig och vacker dag - åkte vi ifrån campingen vid niotiden och körde i ca 4 timmar till Napier, som är en vacker kuststad berömd för sin art déco-stil. Vi såg oss omkring på stranden, i staden och åt lunch innan vi fortsatte mot Mahia Beach, ca 3 timmars bilresa bort. Väl framme på stranden badade vi i Stilla Havet (kallt! pappa hade nog inte vågat sig i vattnet:). När vi frågade runt efter delfinen som sägs bo i bukten och gärna visa sig för mänskliga besökare, fick vi veta att den setts på den södra sidan av stranden för bara 2 timmar sen. Vi skyndade oss dit, och mycket riktigt – från stranden kunde vi se den simma långt ute i havet! Våghalsigt simmade vi ut flera hundra meter från stranden för att komma nära den och jag lyckades otroligt nog känna på den med handen! Den var precis sådär glatt och blank på ytan som man tänker sig när man ser delfiner på film och jag var förstås överlycklig. (Jag förstår om ni inte tror mig; jag trodde själv inte att det var en riktig delfin förrän jag var riktigt nära och såg att den till och med var lite repig på ryggfenan:)

Stranden i Napier

Napier

Mahia Beach - delfinstranden

Efter den här fantastiska dagen satte vi oss i bilen och åkte hemåt. Bilresan från till Hamilton tog 6 timmar och vi var framme vid två på natten. Turligt nog slapp jag köra över huvud taget - jag skulle vara en livsfara i vänstertrafiken här! – så jag och Sabine satt i baksätet och sov tills jag vaknade till de ljuva orden ”Home, sweet home” från José som körde sista passet – äntligen tillbaka i Hamilton efter en helt perfekt weekend:)