Igår tog jag en förmiddagspromenad till stan och hittade till min stora förtjusning en alldeles perfekt cykelkorg på K-mart, som visade sig passa utmärkt på min ganska slitna blåa tjejmountainbike. När jag inspekterade cykeln inklusive cykelkorg kände jag mig stolt och nästan lite rörd, eftersom min lilla skyddsling nu har nått sin fulla potential som cykel. (Det hör inte till saken att nyazeeländare kommer att titta på mig och mitt korgprydda transportmedel och tycka att vi är töntiga.) Faktum är att jag och min cykel börjar få ett alltmer naturligt förhållande till varandra. Jamie tittade på mig imorse när jag precis skulle cykla iväg och sa ”Look at you, you’re biking in heels!” – det måste väl ändå vara ett hälsotecken att jag kan vara mig själv tillsammans med cykeln? (No worries, det var inga stilettklackar utan stabila kilklackar.)
Jag börjar till och med acceptera det lagstadgade kravet på hjälm – eftersom jag bor i samma hus som en polis känner jag mig tvungen att följa lagen, och dessutom tänker jag att den har en plattande effekt på min lugg. Mitt självförtroende i vänstertrafiken börjar också växa – idag lyckades jag hålla mig i cykelfilen (längst till vänster på bilvägen) hela vägen till universitetet. Fram till idag har jag nämligen haft en tendens att stanna, hoppa av cykeln och springa till gångbanan när jag blir rädd, vilket tyvärr har hänt rätt så ofta. Eftersom jag känner mig så hemma i den nyazeeländska trafiken nu försökte jag häromdagen att applicera trafikreglerna på supermarket med hjälp av min kundvagn, men efter att ha fått arga blickar från kvinnor vars högertrafikerade kundvagnar konstant stötte emot min märkte jag att vänstertrafiken inte gäller alla vägar!
Hur som helst, jag har en massa goda nyheter trots att det bara har hunnit bli måndag denna vecka:
1. Forskandet har gått jättebra idag (the slice strike is officially over!)
2. Jag har planer för en amaaazing weekend (mer om detta senare, när jag faktiskt har upplevt den)
3. Jag klarade den idiotiska stadietentan (det är väl egentligen inte nyheter längre, men ändå)
4. Imorgon ska jag baka banankaka för första gången i mitt liv :)
5. Snart kommer mamma, pappa och Johan hit och jag har fått lov att ta ledigt för att vara med dem (jag saknar er så mycket att jag inte ens vill tänka på er;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härligt att det ordnade upp sig med forskningen och tänk att du hittade en cykelkorg:)Typiskt dig att använda hjälmen som plattång, som vanligt kreativ och vänder motgång till medgång! Åhh vilken Fialängtan jag har men snart så.... Love you
SvaraRaderaDu är en av dom få som kan göra cyklande till nån slags konst. Idéen att cykla i klack skulle aldrig falla mig in! Saknar dej... Mycket. Kram
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaKul att läsa om dina äventyr på andra sidan jorden! Vem är nu denna fullständigt främmande människa som kommenterar, undrar du förstås helt berättigat? Jo, jag jobbade som narkosläkare i Hamilton i ett år för 17 år sen(!), och känner mig i alla fall lite delaktig i att du hamnat där, eftersom jag tipsade om några kontakter när din mamma frågade mig om detta förra året - hon och jag jobbar alltså i samma firma (låter så högtidligt med myndighet...).
Om du bara visste så roligt det är att se foton från Hamilton, jag har ett nästan identiskt av Waikato River från samma bro t.ex. Hamilton för 17 år sen var en ganska trist stad i - iallafall då - världens mest ko-täta område, men nu har väl universitetet gjort stan till något helt annat, hoppas jag!
Några tips:
- Underskatta aldrig kiwins (nya zeeländarens) förmåga att vara informell, som svensk går det aldrig att klä sig tillräckligt sunkigt när man går på fest, vi var alltid överklädda i ett helt år!
- Det går heller aldrig att komma tillräckligt sent på fest, säger de "sevenish", så kom för all del inte kl. sju, utan släntra hellre in vid 8-tiden!
- drick inte vanligt nya zeeländskt kaffe, ta espresso eller latte eller vad som helst, för vanligt kaffe är fruktansvärt svagt!
- Gå inte på deras hysteriska inställning till solskyddsmedel, okey, solen är stark, men de är ju själva av engelsk blågenomskinlig härstamning, så de tål ju absolut ingenting! Som nordbo vill man ju bli brun!
Ja, du kan få många fler tips från en som varit där - kiwi-engelskan är ju till exempel ett särskilt kapitel som man kan tala länge om, men du har ju haft strävan att skriva korta inlägg, så då får väl kommentarerna inte vara för långa heller!
Lycka till med anestesiforskningen, ha det så kul, särskilt nu när du har familjen på besök, och du har väl kollat vilket håll virveln i avloppet snurrar?!
/Thomas T