Ännu en vecka, ännu en helg

Måndag igen; ännu en helg har passerat. Jag insåg just att jag inte har uppdaterat bloggen på ett tag så här kommer en statusrapport! Förra veckan var ungefär som vanligt: lite väl regnig men förutom det bara bra. Vi jobbar på i labbet, mest slice work men en del rapportskrivande också. Helgen har varit skön; lördagen tillbringade jag på stan med att köpa födelsedagspresenter till Shaun och leta klänning till hans födelsedagsfest. Som en duktig flickvän hade jag organiserat i förväg och beställt en bok till honom (reseguidebok för Sverige, för vem vet..?), och så har jag framkallat kort på oss och satt in dem i ett litet fotoalbum jag har köpt. Och så hittade jag en ursnygg blank svart klänning till festen. På kvällen när Shaun slutat jobba blev det utgång i stan med hans kompisar (det är så skönt att gå ut med killar! mycket okomplicerat. dessutom väldigt praktiskt att de försvarar en när andra killar försöker stöta på en.)

På söndagen gjorde jag och Shaun en liten utflykt till Cambridge, tack vare ett tips jag fått från en trogen bloggläsare och -kommenterare samt själva Orsaken Till Att Jag Är I Nya Zeeland: Thomas Tegenfeldt (mammas jobbarkompis som tipsade om att forska i Hamilton och gav mig mailadresser till mina nuvarande handledare). Thomas: jag kan rapportera att Cambridge Country Store, som det heter, fortfarande finns kvar (17 år senare!) i den stora röda f.d. kyrkan från 1898! Deras scones är fortfarande goda och deras kaffe var super:) När jag nu har chansen vill jag säga ett stort TACK till dig eftersom du är anledningen till att jag tog mig till Nya Zeeland, och bättre 4 månader än dessa kan jag inte föreställa mig! När jag förklarade för pojkvännen vem du är tyckte han att han hade dig att tacka för mycket och ville bli presenterad;) I alla fall, jag tycker verkligen att det är jätteroligt att du läser min blogg och uppskattar dina långa kommentarer – särskilt när de innehåller bra tips på vad man kan se och göra häromkring:) Nu har jag bara en enda helg kvar, så har du något sista tips (le grand final?) så är jag tacksam!

Cambridge Country Store

Blåsig höstsöndag i Cambridge

Town Hall of Cambridge

Just det. Bara en helg kvar nu. Om 12 dagar går flyget hem till Sverige. Jag måste erkänna att det är med blandade känslor jag räknar ner. Det är så mycket och så många som jag saknar därhemma. Jag ser verkligen fram emot att träffa familjen igen och återuppta kontakten med kompisarna, uppleva en riktig svensk sommar, fira Johans student (längtar, lillebror:), återupptäcka min garderob, prova mina nya rosa pumps som mamma köpt å mina vägnar (tack!) och tjäna lite pengar på 9 veckors undersköterskejobb på USÖ. Samtidigt är det så mycket jag måste lämna här. Jag trodde aldrig att man kunde göra sig så hemmastadd någonstans på bara 4 månader. Men nu står jag här med en underbar pojkvän i den ena hemisfären och en familj, en lägenhet, vänner, släkt, en halvfärdig läkarutbildning och.. ja, en hel tillvaro i den andra. Mitt hjärta vill stanna här, men resten av mitt liv finns 2 000 mil härifrån. Så splittrad… Det sägs att det är bättre att ha älskat och förlorat, men det är så tillintetgörande att veta precis på dagen och timmen när man kommer att att förlora.. och det gör inte saken lättare att jag samtidigt längtar så mycket efter att få komma hem. Jag är så ambivalent. Allt har två sidor; den 30 maj är både Domedagen och Himmelriket. Jag önskar så att det fanns ett piller jag kunde ta som kunde lösa mitt dilemma… ”Botepiller. Dela dig i två och lev två lyckliga, fullbordade liv på olika sidor av jorden. 1 tablett 3 ggr dagligen.” Annars får jag väl ta till en gammal beprövad teknik: förnekande&förträngning. Det vet jag åtminstone att det fungerar..

Vad jag saknar era kramar just nu.