Waitomo Caves

För några veckor sedan insåg jag att det enda jag har kvar på min ”saker jag måste se i Nya Zeeland”-lista är Waitomo Caves, så igår var det hög tid att ta tag i denna uppgift. Området som kallas Waitomo ligger 1 timmas bilfärd söder om Hamilton och består av ett flera mil långt nätverk av underjordiska kalkstensgrottor som är sammankopplade med Waitomo River. Grottorna har bildats genom att underjordiskt strömmande vatten under tusentals år har eroderat kalkstenen, och det långsamt droppande vattnet har resulterat i bildningen av stalaktiter och stalagmiter och (när de båda möts) pelare. Idag har man utforskat flera av grottorna och gjort dem tillgängliga för allmänheten, men fortfarande är stora delar av grottnätverket under exploration. Som turist kan man gå på guidade turer i tre av grottorna och så kan man göra mer äventyrliga saker som Black Water Rafting, när man klättrar i grottorna och iklädd våtdräkt färdas längs den underjordiska floden i mörkret på en uppblåst innerslang (=cave raft). Jag och Shaun höll oss dock till de lite mer stillsamma aktiviteterna, åtminstone för denna gång (för Black Water Rafting låter superhäftigt, men vi hann inte med det igår).

Lördagen spenderades alltså med att vandra i dessa häftiga grottor, 50 meter under jorden, och beundra de fantastiska kalkstensformationerna. Vi började med en tvåtimmars guidad tur i Ruakuri Cave (översatt från maori: two dog cave), som upptäcktes för nästan 500 år sedan och döptes efter de vildhundar som bodde i grottöppningen. Här fick vi se skymtar av en underjordisk flod, en massa häftiga grottformationer och en hel del lysmaskar, som bor på grottornas väggar och tak och spinner silkestrådar som hänger ned från deras boplatser. Lysmaskar är trots namnet och utseendet inte maskar utan insekter; de lysmaskar vi såg tillhör familjen Arachnocampa luminosa och är larver som sedan utvecklas till flugor. När de är i sitt larvstadie kan de lysa genom en process som kallas bio-luminescens, och syftet med detta är att locka till sig insekter som fastnar i deras silkestrådar och som de sen kan äta upp. Det var jättehäftigt att stå i mörkret och se hur grottans tak upplystes av tusentals små glödande prickar, var och en bestående av en liten hungrig lysmask.

Efter denna rundtur fortsatte vi till Waitomo Glowworm Caves, den största turistattraktionen i området, namngiven efter dessa små lysande insekter. Under de 45 minuter som turen tog fick vi bl.a. se ”the Cathedral” som är ett stort öppet utrymme inuti grottan där man har hållit konserter och bröllop, ”the Tomo” som är ett mörkt, djupt schakt som slutar i den underjordiska floden och en hel massa imponerande kalkstensformationer. Det är fantastiskt vad man finna djupt under jordens yta! Turen avslutades med en båtfärd på den stilla floden i den underjordiska grottan; det var en fantastisk upplevelse att glida fram på vattnet i total tystnad och komplett mörker som bara upplystes av lysmaskarna i grottans tak!

Efter en snabb (och på den vegetariska sidan mycket torftig) lunch på ett café i Waitomo fortsatte vi längs samma väg för att ta en titt på ytterligare två av naturens underverk: the Mangapohue Natural Bridge, en av naturen bildad ark av kalksten som reser sig 17 meter över floden som strömmar igenom den, och Marokopa Falls, ett jättevackert 36 meter högt vattenfall omgivet av inhemsk nyazeeländsk vildmark. Shaun insisterade på vad han kallade ”a real kiwi adventure” och tog av sig strumpor och skor för att klättra nedför en hemskt lerig stig för att komma närmare vattenfallet. Jag väntade i säkerhet på utsiktsplattformen och växlade mellan gapskratt (när hans fot sjönk ned i 2 decimeter djup lervälling) och oro (eftersom han gjorde denna äventyrliga fotvandring i sällskap med min högt värderade kamera). Idag när jag gjorde min turistresearch hittade jag, till min stora glädje, denna text på en hemsida om Marokopa Falls: ”Although there is a track leading right to the base of the falls, it is very muddy and not recommended especially since the best view is from a distance”, men Shaun förnekar detta påstående och hävdar att den som skrev det inte kan ha upplevt denna underbara leriga vandring. När vi framåt kvällen kom tillbaka till lägenheten i Hamilton, trötta (jag) och leriga (Shaun), insåg jag att jag nu kan stryka den sista punkten från min lista över sevärdheter i Nya Zeeland, något som känns både roligt och lite oroande – för det betyder att jag snart är på väg hem...

Guidad tur i Ruakuri Cave


Grottutforskare!

Fortfarande Ruakuri Cave

Öppning in i Waitomo Glowworm Cave

(här kom vi ut efter båtfärden)

Mangapohue Natural Bridge

Marokopa Falls

Shauns leriga "kiwi adventure"